·

EU-kampanj resulterar i nya reparationsregler, men vi behöver många fler produkter som omfattas

Efter åratal av intensiva kampanjer från förespråkare för rätten till reparation har EU:s lagstiftare äntligen enats om nya reparationsregler.(1) Right to Repair Europe-koalitionen, som representerar mer än 140 organisationer i 24 europeiska länder, är glada över att den nya lagen kommer att bana väg för bättre tillgång till prisvärda reparationer av utvalda produkter. Vi välkomnar reglerna om överkomliga priser på originaldelar samt förbudet mot mjukvarupraxis som förhindrar oberoende reparationer och användning av kompatibla och återanvända reservdelar. Detta är ett steg i rätt riktning för prisvärda reparationer.

Vi måste dock konstatera att man i och med antagandet av lagen missar en stor möjlighet att skapa en verkligt rättvis reparationsmarknad i Europa och att säkerställa prisvärda reparationslösningar för majoriteten av produkterna på den europeiska marknaden. Vi beklagar att omfattningen av de produkter som omfattas fortfarande är mycket snäv och att många kryphål har införts. Vi efterlyser ett snabbt genomförande av dessa regler, inklusive kommissionens riktlinjer för definitionen av ”rimliga” priser för reservdelar, ett kraftfullt genomförande av förbudet mot reparationsfientliga metoder och införandet av nationella ekonomiska incitament för reparationer i EU:s medlemsstater.

EU-länderna kommer att ha två år på sig att införliva detta direktiv i sin nationella lagstiftning

Vi uppmanar nästa EU-kommission (efter EU-valet i juni 2024) att fortsätta arbetet med rättsakter som fastställer krav på reparerbarhet(2) för ytterligare produktkategorier för att snabbt utöka tillämpningsområdet för dessa nya reparationsregler.

1. Bättre tillgång till reparation för ett urval av produkter

De nya reglerna ska förbättra de europeiska konsumenternas tillgång till reparationer för ett urval av produkter. Tillämpningsområdet är begränsat till varor som köps av konsumenter (varken varor som säljs från företag till företag eller industrivaror omfattas) och till produkter som redan omfattas av krav på reparerbarhet enligt EU-lagstiftningen. För närvarande innebär detta tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, kylskåp, tv-apparater, svetsmaskiner, dammsugare, servrar, telefoner, surfplattor och batterier i lätta transportmedel (t.ex. elcyklar och elskotrar). Tillämpningsområdet kommer automatiskt att utvidgas av Europeiska kommissionen inom 12 månader efter antagandet av nya rättsakter som fastställer krav på reparerbarhet (dvs. inte begränsat till ekodesign).

1.a. Skyldighet för tillverkare att reparera utöver den lagstadgade garantitiden

Vi välkomnar att tillverkarna för första gången kommer att vara skyldiga att erbjuda reparationsalternativ utöver den lagstadgade garantitiden på två år, i upp till 10 år beroende på produkten. Dessa reparationer måste utföras av tillverkarna (eller via deras underleverantörer) kostnadsfritt eller till ett ”rimligt pris”. Konsumenterna kan erbjudas en ersättningsprodukt under reparationsperioden.

1.b. Rättvisare tillgång till reservdelar för oberoende reparatörer

Vi välkomnar att reservdelar och verktyg (i den mån de är tillgängliga enligt andra lagkrav) måste säljas till oberoende reparatörer ”till ett rimligt pris som inte avskräcker från reparation”. Trots våra krav ger reglerna inte någon indikation på vad ett ”rimligt” reservdelspris faktiskt innebär. EU-kommissionen bör utarbeta riktlinjer om den exakta innebörden av lämpliga reservdelspriser för att underlätta genomförandet av detta krav för alla berörda parter. Annars måste vi vänta på att nationella domstolar fastställer definitionen genom rättsfall. Det kommer att vara avgörande för reparationsrörelsen, inklusive konsumentorganisationer och den oberoende reparationssektorn, att utnyttja detta rättsliga verktyg och dra tillverkare som säljer reservdelar till orimligt höga priser inför domstol.

Du kan läsa mer om vårt arbete med reservdelspriser här. Kort sagt: de flesta människor överväger endast en reparation om den totala kostnaden för reparationen är lägre än 30-40% av produktens värde.(3) Med tanke på att kostnaden för en viss reparation vanligtvis består av arbetskostnad och reservdelskostnad (förutsatt att det inte finns någon transportkostnad för reparatören), för att reparationen ska hålla sig under den kritiska tröskeln, är det rimligt att uppskatta att priset på reservdelar bör ligga under 15-20% av produktpriset.(4)

Tyvärr ger den nuvarande lagen inte heller bredare tillgång till mer reparationsinformation och fler reservdelar.

Vi gläder oss också åt förbudet mot ”avtalsklausuler, hårdvaru- eller mjukvarutekniker som försvårar reparation” för de produkter som omfattas. Vår kampanj arbetade ihärdigt för att göra beslutsfattarna uppmärksamma på dessa orättvisa metoder.

Det återstår dock att se i vilken utsträckning kryphål kommer att kvarstå, eftersom texten lägger till följande vaga undantag från förbudet: ”såvida det inte motiveras av legitima och objektiva faktorer, däribland skyddet av immateriella rättigheter enligt unionens rättsakter och nationella rättsakter”. Detta undantag är mycket otydligt och lämnar dörren öppen för tillverkare att fortsätta tillämpa orättvisa metoder mot reparationer, bara genom att hävda att de är ”legitima”.

2. Ökad attraktivitet för reparation inom ramen för den lagstadgade garantin

För att göra det mer attraktivt att reparera (jämfört med att byta ut) inom ramen för den lagstadgade garantin välkomnar vi att garantin förlängs med 12 månader om konsumenten väljer att reparera. Detta kommer att resultera i en total täckning av den lagstadgade garantin på 3 år i de flesta EU-länder, medan det inte blir någon förlängning om konsumenterna väljer att byta ut produkten. Säljarna måste informera konsumenterna om valet mellan reparation och utbyte och om den förlängda garantin vid reparation. Renoverade varor kan tillhandahållas som ersättningsvaror på uttrycklig begäran av konsumenten.

3. Ett steg närmare nationella ekonomiska incitament för reparation – men vi måste fortfarande se till att det blir verklighet

EU:s lagstiftare kräver också att medlemsstaterna genomför minst en nationell åtgärd för att främja reparationer. De föreslår en icke-bindande lista(5) över finansiella och icke-finansiella alternativ, t.ex. stöd till lokalt ledda reparationsinitiativ eller informationskampanjer. Bland de finansiella åtgärderna föreslår EU:s lagstiftare finansiering av utbildningsprogram för att förvärva specialkunskaper inom reparation eller nationella reparationskuponger/-fonder. De sistnämnda systemen har redan visat sig vara en framgångsrik strategi för att göra reparationer mer överkomliga och skapa lokala arbetstillfällen i Österrike, Tyskland och Frankrike.

EU:s lagstiftare påminner också(6) de nationella myndigheterna om att EU:s ramverk redan tillåter medlemsstaterna att tillämpa en reducerad mervärdesskatt (moms) på reparationstjänster för hushållsapparater, skor och lädervaror, kläder och hushållslinne. Trots detta har hittills endast 7 medlemsländer experimenterat med reducerad moms för reparationstjänster.

Det behöver inte sägas att det under de två år som direktivet ska införlivas i nationell lagstiftning kommer att vara avgörande för rörelsen för rätten till reparation att hålla uppe tempot genom nationella kampanjer och kunskapsutbyte om framgångsrika nationella initiativ. Baserat på de uppgifter vi hittills samlat in är det viktigt att ekonomiska incitament för reparationer införs i alla länder.

4. Onlineplattform för matchmaking och europeisk reparationsblankett

EU-kommissionen kommer att införa en europeisk onlineplattform med en förteckning över reparations- och återköpslösningar i medlemsstaterna och harmoniserade kostnadsberäkningar, i syfte att öka synligheten för reparationsalternativ och insynen i deras kostnader.

På konsumenternas begäran kan reparatörer välja att lämna in en harmoniserad reparationsoffert/uppskattning kallad ”European Repair Information Form”, inklusive bindande information såsom den typ av reparation som föreslås och dess pris eller, om den exakta kostnaden inte kan beräknas, den tillämpliga beräkningsmetoden och det högsta reparationspriset.

Även om det i allmänhet är en bra idé att öka synligheten för reparationstjänster och göra det lättare för konsumenterna att hitta lämpliga tjänsteleverantörer, kommer detta endast att vara effektivt så länge det finns en adekvat reparationsinfrastruktur som också är synlig på plattformen. En bred täckning av leverantörer av reparationstjänster i hela Europa kommer endast att kunna uppnås genom att förbättra villkoren för oberoende reparatörer, dvs. genom att genomföra de ovannämnda aspekterna av direktivet som rör rimliga reservdelspriser och förbudet mot blockering av programvara och genom att skapa en rättvis reparationsmarknad.

5. Missade möjligheter

Med tanke på den begränsade omfattningen och ambitionen anser vi att man missade möjligheten att göra detta initiativ till något som faktiskt skulle förtjäna titeln ”direktiv om rätt till reparation”. Som det ser ut nu kan denna förordning snarare beskrivas som en ”bilaga till de befintliga ekodesignförordningarna”. I huvudsak kommer dess huvudsakliga effekt att vara att något öka chanserna för att det lilla antal produkter som enligt lag ändå måste kunna repareras faktiskt kommer att repareras.

Med tanke på att den inte gäller, och inte heller inom överskådlig framtid kommer att gälla, för den stora majoriteten av de kortlivade produkter som översvämmar EU-marknaden(7) , vore det verkligen mycket optimistiskt att förvänta sig att dessa åtgärder kommer att göra ett avtryck i resursanvändningen och produktionen av e-avfall.

Listan över missade möjligheter är lång. För att garantin faktiskt skulle förlänga produkternas livslängd hade vi till exempel föreslagit en obligatorisk prioritering av reparation framför utbyte inom ramen för garantin, tillsammans med en förstärkning av den oberoende reparationssektorn genom att låta dem utföra reparationer inom ramen för garantin. Att prioritera reparation framför utbyte inom den lagstadgade garantin ingick visserligen i kommissionens ursprungliga förslag, men det gick inte igenom förhandlingarna, och vårt förslag om att reparationer inom garantin ska utföras av oberoende reparatörer gick inte heller igenom.

Det finns också många ambitiösa bestämmelser som parlamentet hade enats om efter omfattande interna förhandlingar, bara för att de skulle kastas ut till förmån för rådets drastiskt mindre ambitiösa ståndpunkt under trepartsmötena:

– Rätten för konsumenten att göra ett garantianspråk direkt till producenten;

– Rätten för konsumenten att välja att tillverkaren ska reparera en vara som inte överensstämmer med kraven, varvid alla villkor i en kommersiell garanti som avskräcker konsumenten från att utnyttja denna rätt är ogiltiga;

– Konsumenten har rätt att få en produkt reparerad om detta inte är faktiskt eller rättsligt omöjligt (tillverkaren får inte vägra att tillmötesgå konsumentens begäran enbart på grund av ekonomiska överväganden, t.ex. kostnader);

– Rätt för oberoende reparatörer, återtillverkare, renoverare och slutanvändare att ha tillgång till alla reservdelar och all reparationsrelaterad information och alla reparationsverktyg, inklusive diagnosverktyg, under en period som minst motsvarar produktens förväntade livslängd;

– Skyldighet för tillverkare att offentliggöra all information som rör reparation (t.ex. reparationspriser och priser på reservdelar) på sina webbplatser;

– Lagstiftarens möjlighet att lägga till produkter på listan även om de inte omfattas av ekodesign eller andra krav.

Vi tycker att det är mycket beklagligt att våra demokratiskt valda representanters röst i slutändan inte vann. Vår koalition kommer att fortsätta att driva på för ambitiösa krav på reparerbarhet för så många ytterligare produktkategorier som möjligt, samt arbeta med medlemmar som fokuserar på genomförandet av direktivet i varje medlemsland, för att säkerställa att denna och andra delar av lagstiftningen faktiskt gör skillnad för europeiska konsumenter och för att förebygga e-avfall.

Kontaktpersoner

English

Cristina Ganapini

Coordinator for Right to Repair Europe E-mail: info@repair.eu

Svenska

Mattias Axell

Samordnare för Right to Repair i :DFRI E-post: mattias@dfri.se

Anmärkningar

(1) Direktivets juridiska text.

(2) EU:s lagstiftare enades också om en ny EU-förordning om ekodesign för hållbara produkter (ESPR). Denna ramförordning kommer att göra det möjligt för EU-kommissionen att fastställa minimikrav för reparerbarhet för ytterligare produktkategorier. Vår koalition lyckades få med energirelaterade produkter, IKT-produkter och annan elektronik bland de kommande prioriteringarna.

(3) Deloitte angav 30% för franska konsumenter och 30-40% för svenska konsumenter (presentation från Expert workshop towards increased repair of household EEE (Bryssel, 2017), s. 48-49). Detta kan vara en hög uppskattning: enligt Sahra Svensson-Hoglund ea., Barriers, enablers and market governance: A review of the policy landscape for repair of consumer electronics in the EU and the U.S. (2021), ”generellt sett har betalningsviljan för reparationer av småelektronik uppskattats till 20 % av återanskaffningskostnaden” (s. 6, med hänvisning till McCollough (2007)). Se även Europeiska kommissionens beteendestudie om konsumenternas engagemang i den cirkulära ekonomin (oktober 2018).

(4) Denna tröskel föreslås i Florent Curel e.a., Guide pratique: Rendre la réparation accessible (Club de la durabilité, 2023), s. 4.

(5) Medlemsstaternas åtgärder för att främja reparation kan omfatta informationskampanjer, stöd till lokalt ledda reparationsinitiativ, reparationskuponger, reparationsfonder, stöd till eller inrättande av lokala eller regionala reparationsplattformar, anordnande eller finansiering av utbildningsprogram för att förvärva särskilda färdigheter i reparation och skatteåtgärder. Dessa åtgärder kan vidtas på nationell, regional eller lokal nivå.

(6) Den franske ministern Christophe Béchu förespråkar redan en sänkning av momssatserna och hävdar att åtgärden skulle kunna ge flera miljarder euro tillbaka till statskassan.

(7) För att bara nämna några kategorier av elektriska och elektroniska produkter som inte omfattas: apparater som värmeelement, varmvattenberedare, luftkonditioneringsapparater och fläktar; hushållssystem som belysning, solenergisystem, hemautomation, routrar och säkerhetssystem; små hushålls- och köksapparater som strykjärn, kaffebryggare, vattenkokare, brödrostar, fritöser, grillar, juicepressar, mixrar och blandare; underhållningsprodukter såsom digitalboxar, spelkonsoler, läsplattor, leksaker och drönare; musikprodukter såsom digitala mediaspelare, hörlurar, öronsnäckor, högtalare och förstärkare; produkter för personlig hygien såsom hårtorkar, elektriska tandborstar, rakapparater, trimmers och epilatorer; verktygs- och gör-det-själv-produkter såsom borrmaskiner, sågar och slipmaskiner; trädgårdsredskap såsom gräsklippare, häcksaxar, motorsågar och dokumentförstörare. Och listan kan tyvärr göras lång.

·

Europeiska kommissionen måste skydda integritet, säkerhet och yttrandefrihet genom att dra tillbaka den nya lagen

I maj föreslog Europeiska kommissionen en ny lag: CSA-förordningen. Om lagen antas skulle den förvandla internet till en plats som är farlig för allas integritet, säkerhet och yttrandefrihet. I dag, den 8 juni, är EDRi en av 73 organisationer som i stället kräver skräddarsydda, effektiva, rättighetskonforma och tekniskt genomförbara alternativ för att ta itu med denna allvarliga fråga.

”När man i grunden underminerar hur internet fungerar gör man det mindre säkert för alla. Om den här lagen antas kommer den att förvandla internet till ett utrymme som är farligt för allas integritet, säkerhet och yttrandefrihet. Detta inkluderar just de barn som lagstiftningen syftar till att skydda.”

– 73 grupper från det civila samhället och yrkesgrupper

Idag ansluter sig DFRI till 72 andra organisationer i det civila samhället och yrkesorganisationer och skriver till Europeiska kommissionen med ett starkt krav: ”Europeiska kommissionen: värna integriteten, säkerheten och yttrandefriheten genom att dra tillbaka den nya lagen”. Vi varnar EU:s politiker och regeringar för att när man i grunden undergräver hur internet fungerar gör man det mindre säkert för alla.

De 73 undertecknarna av detta brev består av ett brett spektrum av grupper som arbetar med mänskliga rättigheter – inklusive vuxnas och ungdomars digitala rättigheter, skydd av journalister och mediefrihet, advokater, visselblåsare, genusrättvisa, demokrati och fred, arbetstagare, barns hälsa, med flera. Vi delar ett engagemang för att skydda integritet, säkerhet och yttrandefrihet på nätet för alla (inklusive barn) globalt.

Dessa rättigheter gör det möjligt för oss att utföra vårt arbete, höja våra röster och ställa makten till svars utan godtyckligt intrång, förföljelse eller förtryck. Dessa rättigheter är också viktiga för att ge konfidentiellt stöd till överlevande, för att utveckla vår självständighet och självkänsla och för att få tillgång till och åtnjuta nästan alla våra andra mänskliga och medborgerliga rättigheter.

Lägg till din röst nu! Detta öppna brev kan undertecknas av grupper i det civila samhället och yrkesorganisationer. Klicka här för att skriva under brevet.

De som undertecknat brevet varnar för att Europeiska kommissionens förslag till CSA-förordning sannolikt kommer att göra mycket mer skada än nytta. I den viktiga kampen mot sexuella övergrepp och utnyttjande av barn stöder vi åtgärder som är riktade, effektiva och proportionerliga. Många av oss har tidigare talat om hur man ska se till att åtgärder för att skydda barn på nätet vidtas i enlighet med befintliga ramar för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och rättssäkerheten. I vårt arbete har vi direkt erfarenhet av hur sådana regler och principer är viktiga för att upprätthålla demokrati, tillgång till rättvisa och oskuldspresumtion.

Tyvärr tror vi inte att sådana åtgärder finns i den föreslagna lagstiftningen. I själva verket bygger förslaget på teknik som inte kan göra det som förordningen påstår, och som i stället kommer att angripa krypterad kommunikation, öppna internetutrymmen och anonymitet på nätet. Därför vill vi att kommissionen ska göra bättre ifrån sig för att ta itu med denna kritiskt viktiga fråga på ett sätt som respekterar integritet, säkerhet och yttrandefrihet.

Ladda ned brevet (EN) (457.8KB pdf)

Läs hela brevet (EN)

Läs hela brevet (SV):

Kära EU-kommissionärer,

När man i grunden undergräver hur internet fungerar gör man det mindre säkert för alla.

Vi skriver till er i egenskap av 73 organisationer från det civila samhället och yrkesorganisationer (t.ex. fackföreningar) som arbetar med mänskliga rättigheter, mediefrihet, teknik och demokrati i den digitala tidsåldern. Tillsammans uppmanar vi er att dra tillbaka ”förordningen om fastställande av regler för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn” (CSA-förordningen) och att söka ett alternativ som är förenligt med EU:s grundläggande rättigheter.

Det är inte möjligt att ha privata och säkra kommunikationer samtidigt som man bygger in direkt tillgång för regeringar och företag. Detta kommer också att öppna dörren för alla typer av illasinnade aktörer. Det är inte möjligt att ha en säker internetinfrastruktur som främjar yttrandefrihet och självständighet om internetanvändarna kan utsättas för allmän skanning och filtrering och förvägras anonymitet.

I förslaget till förordning om säkerhetsmyndigheter har man fattat ett politiskt beslut att betrakta skanning- och övervakningsteknik som säker, trots att många experter anser motsatsen. Om denna lag antas kommer den att förvandla internet till ett utrymme som är farligt för allas privatliv och integritet, säkerhet och yttrandefrihet.¹ Detta inkluderar just de barn som denna lagstiftning syftar till att skydda.

Dessa regler kommer att göra företag inom sociala medier ansvariga för de privata meddelanden som delas av deras användare. De kommer att tvinga leverantörerna att använda riskabla och felaktiga verktyg för att ha kontroll över vad vi alla skriver och delar hela tiden. I den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget uppmuntras företagen att använda ”Client-Side Scanning” (skanning på användarens enhet) för att övervaka sina användare, trots att de inser att tjänsteleverantörerna kommer att vara ovilliga att göra det av säkerhetsskäl. Detta skulle innebära en attack utan motstycke mot vår rätt till privat kommunikation och oskuldspresumtionen.

Det är inte bara vuxna som är beroende av integritet och säkerhet. Som de Förenta Nationerna och UNICEF påpekar är integritet på nätet avgörande för ungdomars utveckling och självuttryck, och de bör inte utsättas för allmän övervakning. Storbritanniens Royal College of Psychiatrists framhåller att spionage är skadligt för barn och att en politik som bygger på egenmakt och utbildning är mer effektiv.

CSA-förordningen kommer att orsaka allvarlig skada på många olika sätt :

  • En överlevande från barnmisshandel och övergrepp som vill anförtro sig åt en betrodd vuxen om sina övergrepp kan få sitt privata meddelande flaggat, vidarebefordrat till en anställd på ett företag inom sociala medier för granskning och sedan skickat till brottsbekämpande myndigheter för utredning. Detta skulle kunna skada överlevande, inkräkta på deras värdighet och starkt avskräcka dem från att vidta åtgärder för att söka hjälp i sin egen takt;
  • Visselblåsare och källor som anonymt vill dela med sig av historier om korruption i regeringen skulle inte längre kunna lita på kommunikationstjänster på nätet, eftersom kryptering från början till slut skulle äventyras. Det skulle bli mycket svårare att ställa makten till svars;
  • En ung vuxen person som lagligt skickar intima bilder till sin partner skulle kunna få dessa mycket personliga bilder felaktigt flaggade av AI-verktygen, avslöjade för en anställd på sociala medie-företag och sedan få de vidarebefordrade till de brottsbekämpande myndigheterna;
  • Dessa oundvikliga falska flaggor kommer att överbelasta de brottsbekämpande myndigheterna, som redan saknar resurser för att hantera befintliga fall. Detta skulle leda till att deras begränsade kapacitet skulle användas för att sålla igenom enorma mängder laglig kommunikation, i stället för att radera missbruksmaterial och fortsätta utreda misstänkta och förövare;
  • Säkra budbärartjänster (t.ex. Signal) skulle tvingas att tekniskt ändra sina tjänster, och användarna skulle inte kunna få tillgång till säkra alternativ. Detta skulle utsätta alla som är beroende av dem för risker: advokater, journalister, människorättsförsvarare, anställda i icke-statliga organisationer (inklusive de som hjälper offer), regeringar med flera. Om tjänsten vill hålla sina meddelanden säkra skulle den få böta 6 procent av sin globala omsättning eller tvingas dra sig tillbaka från EU-marknaden;
  • Genom att undergräva den end-to-end-kryptering som journalister förlitar sig på för att kommunicera säkert med källor kommer förordningen också att allvarligt äventyra källskyddet, försvaga journalisters digitala säkerhet och ha en allvarlig nedslående effekt på mediefriheten;
  • När denna teknik väl har införts kan regeringar runt om i världen anta lagar som tvingar företag att söka efter bevis på politisk opposition, aktivism, fackföreningar som organiserar sig, människor som vill göra abort på platser där det är kriminaliserat, eller andra beteenden som en regering vill undertrycka.
  • Dessa hot utgör en ännu större risk för grupper som saknar rättigheter, förföljs och marginaliserade grupper runt om i världen.

Under de senaste åren har EU kämpat för att bli en ledstjärna för den mänskliga rätten till personlig integritet och uppgiftsskydd och har satt en global standard. Men med förslaget till CSA-förordning har Europeiska kommissionen signalerat en helomvändning mot auktoritärt styre, kontroll och förstörelse av friheten på nätet. Detta kommer att skapa ett farligt prejudikat för massövervakning i hela världen.

För att skydda yttrandefriheten, integriteten och säkerheten på nätet uppmanar vi 73 organisationer er som Kollegiet av Kommissionärerna i EU att dra tillbaka denna förordning.

Vi efterlyser i stället skräddarsydda, effektiva, rättighetskompatibla och tekniskt genomförbara alternativ för att ta itu med det allvarliga problemet med barnmisshandel. Alla sådana lösningar måste respektera åtagandet från EU:s Digitala Decennium om en ”säker och trygg” digital miljö för alla – och det gäller även barn.

Signerat av dessa organisationer som du hittar här.

Du kan fortfarande lägga till din organisations signatur till det öppna brevet genom att fylla i det här formuläret.

¹ FN:s tidigare särskilda rapportör för yttrandefrihet, David Kaye, bekräftar detta: ”kryptering och anonymitet gör det möjligt för individer att utöva sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet i den digitala tidsåldern”.

·

Pressmeddelande: DFRI stöder #BanSurveillanceAdvertising i internationell koalition kräver åtgärder mot övervakningsbaserad reklam

Grupper i Europa och USA efterfrågar åtgärder för att stoppa reklam som hotar medborgarnas rättigheter.

Varje dag exponeras konsumenter för omfattande kommersiell övervakning online. Detta leder till manipulation, bedrägeri, diskriminering och kränkningar av sekretess. Information om vad vi gillar, våra inköp, vår mentala och fysiska hälsa, sexuella läggning, plats och politiska åsikter samlas in. Dessa kombineras och används under sken av att rikta reklam.

I en ny rapport belyser det norska konsumentrådet (NCC) de negativa konsekvenserna av den kommersiella övervakningen från konsumenter och samhälle. Tillsammans med 55 organisationer och experter ber NCC myndigheter på båda sidor om Atlanten att överväga ett förbud. I Europa kan den kommande Digital Services Act lägga den rättsliga ramen för detta.

I USA bör lagstiftare ta tillfället i akt att anta omfattande integritetslagstiftning som skyddar konsumenterna.

– Insamlingen och användning av känsliga uppgifter om oss bryter mot vår rätt till privatliv och utsätter oss för manipulation, diskriminering och bedrägeri. Detta skadar individer, verksamheter och samhälle som helhet, säger Mattias Axell, ledamot i Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter.

I en norsk befolkningsundersökning som utförts av YouGov på uppdrag av NCC, säger konsumenter tydligt att de inte vill ha kommersiell övervakning. Bara en av tio respondenter var positiva till att kommersiella aktörer samlade in personlig information om dem online, medan endast en av fem tyckte att annonser baserade på personlig information är acceptabla.

– De flesta människor vill inte bli övervakade online eller ta emot annonser baserat på spårning och profilering. Dessa resultat speglar liknande undersökningar från Europa och USA. Detta borde skicka en kraftfull signal till beslutsfattare som undersöker hur man bättre kan reglera internet, säger Mattias Axell.

Politiker och organisationer i det civila samhället på båda sidor om Atlanten står alltmer mot dessa invasiva metoder. Till exempel har Europaparlamentet och Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) redan uppmanat att betona och förbjuda övervakningsbaserad reklam. En koalition av konsument- och medborgerliga organisationer i USA har krävt ett liknande förbud. Betydande konsekvenser NCC-rapporten ”Time to ban surveillance-based Advertising” avslöjar olika skadliga konsekvenser som övervakningsbaserad reklam kan ha för individer och för samhället:

Manipulation

Företag med omfattande och intim kunskap om oss kan forma huvudmeddelandena som försöker nå oss när vi är mottagliga, till exempel för att påverka val eller för att avvärja viktminskningsprodukter, ohälsosam mat eller hasardspel.

Diskriminering

Kapacitet och automatisering av övervakningsbaserade reklamsystem ökar risken för diskriminering. Det kan vara till exempel genom att utesluta konsumenter baserat på inkomst, kön, ras, etnicitet eller sexuell läggning, plats eller genom att vissa konsumenter betalar för produkter eller tjänster.

Felaktig information

Bristen på kontroll över var annonser visas kan främja och finansiera falskt eller skadligt innehåll. Detta medför också stora utmaningar för förläggare och annonsörer när det gäller intäkter, anseendeskador och ogenomskinliga försörjningskedjor.

Undergräver konkurrensen

Övervakningsaffärsmodellen gynnar företaget som samlar in och behandlar information över olika tjänster och plattformar. Detta gör det svårt för mindre aktörer att konkurrera och påverkar negativt företag som respekterar konsumenternas grundläggande rättigheter.

Säkerhetsrisker

När tusentals företag samlar in och bearbetar enorma mängder personuppgifter ökar risken för identitetsstöld, bedrägeri och utpressning. NATO har beskrivit denna datainsamling som en nationell säkerhetsrisk.

Sekretessbrott

Insamling och användning av personuppgifter sker med liten eller ingen kontroll, både av stora företag och av företag som är okända för de flesta konsumenter. Konsumenterna har inget sätt att veta vilken data som samlas in, vem informationen delas med och hur den kan användas.

– Det krävs mycket för att rättfärdiga de negativa konsekvenserna av detta system. Ett förbud kommer bidra till en hälsosammare marknadsplats vilket hjälper till att skydda individer och samhälle, kommenterar Mattias Axell.

Bra alternativ

I rapporten pekar NCC på alternativa digitala reklammodeller som inte är beroende av konsumentövervakningen, och som ger annonsörer och utgivare mer övervakning och kontroll över var annonser visas och vilka annonser som visas.

– Det är sen länge fullt möjligt att sälja reklamutrymme utan att basera det på intima detaljer om kunden. Det finns flera lösningar för att visa annonser i relevanta sammanhang, eller där konsumenter själv rapporterar vilka annonser de vill se, säger Mattias Axell.

– Ett förbud mot övervakningsbaserad reklam skulle också bana väg för en mer transparent marknadsföringsmarknad. Detta minskar behovet av att dela stora delar av annonsintäkterna med tredje part, såsom datamäklare. Jämna villkor skulle bidra till att ge annonsörer och innehållsleverantörer mer kontroll och behålla en större andel av intäkterna.

Den samordnade pressen bakom rapporten och brevet illustrerar den växande beslutsamheten hos konsument-, digitala rättigheter, mänskliga rättigheter-organisationer och andra grupper i det civila samhället för att stoppa den utbredda affärsmodellen att spionera på allmänheten.

Vill du vara en del av uppropet?

Vänligen låt oss veta om du eller din organisation vill vara en del av denna uppmaning. Allt ni behöver göra är att skicka ett e-postmeddelande till Norska Förbrukerrådet och så kommer de lägga upp er på listan.

Öppet brev till politiker i EU och USA

Report: Time to ban surveillance-based advertising

Kunders attityd till övervakningsbaserad reklam

Originaltext på engelska

·

DFRI skriver under ReclaimYourFace – det Europeiska Civilsamhällets Initiativ för ett förbud mot biometriska massövervakningsmetoder

Vi uppmanar Europeiska kommissionen att strikt reglera användningen av biometrisk teknik för att undvika otillbörlig inblandning i grundläggande rättigheter.

I synnerhet ber vi kommissionen att förbjuda, i lag och i praktiken, urskillningslös eller godtyckligt riktad användning av biometri som kan leda till olaglig massövervakning. Dessa påträngande system får inte utvecklas, distribueras (även på försök) eller användas av offentliga eller privata enheter i den mån de kan leda till onödiga eller oproportionerliga ingrepp i människors grundläggande rättigheter.

Bevis visar att användningen av biometrisk massövervakning i medlemsstaterna och av EU-byråer har resulterat i brott mot EU:s dataskyddslagstiftning och otillbörligt begränsat människors rättigheter inklusive deras integritet, rätt till yttrandefrihet, rätt att protestera och att inte bli diskriminerad. Den utbredda användningen av biometrisk övervakning, profilering och förutsägelse är ett hot mot rättsstatsprincipen och våra mest grundläggande friheter.

I detta ECI uppmanar vi därför kommissionen att föreslå en rättsakt som bygger på och fullt ut respekterar de allmänna förbuden i GDPR och LED för att säkerställa att EU-lagar uttryckligen och specifikt förbjuder biometrisk massövervakning.

Förbjud biometrisk massövervakning!

44 civilsamhällesorganisationer kräver ett förbud mot biometrisk massövervakning i EDRis rapport, ”Ban Biometric Mass Surveillance: A set of fundamental rights demands for the European Commission and EU Member States”

Över hela Europa blir mycket påträngande och rättighetskränkande tekniker för ansiktsigenkänning och biometrisk bearbetning tyst överallt i våra offentliga utrymmen. Eftersom Europeiska kommissionen rådfrågar allmänheten om vad de ska göra, uppmanar EDRi kommissionen och EU:s medlemsstater att se till att sådan teknik är helt och hållet förbjuden i både lag och praxis.

Fortsätt gå. Inget att se här….

I slutet av 2019 hade minst 15 europeiska länder experimenterat med invasiva biometriska massövervakningsteknologier, såsom ansiktsigenkänning. Dessa är utformade för att titta på, spåra eller analysera människor, poängsätta dem och göra bedömningar om dem under deras dagliga liv.

Ännu värre, många regeringar har gjort detta i samarbete med hemlighetsfulla teknikföretag, i frånvaro av offentlig debatt, och utan att ha visat att systemen uppfyller ens de mest grundläggande tröskelvärdena för ansvarsskyldighet, nödvändighet, proportionalitet, legitimitet, laglighet eller skydd.

Några tusen kameror för att styra dem alla

Utan integritet har du inte rätt till en privat chatt med dina vänner, din familj, din chef eller ens din läkare. Din aktivism för att rädda planeten blir allas angelägenhet. Du kommer att fångas när du blåser i visselpipan om övergrepp och korruption, eller när du deltar i en politisk marsch som din regering inte vill att du ska delta i. Du förlorar rätten att gå på gudstjänst eller fackföreningsmöte utan att någon håller ett öga på dig; att krama din partner utan att någon snokar; eller att vandra fritt utan att någon
tror att du är misstänksam.

Med konstant massövervakning förlorar du ett sätt att någonsin vara riktigt ensam. Istället blir du ständigt övervakad och kontrollerad.

COVID-1984?

Sedan starten av Coronavirus-pandemin har appar och andra förslag föreslagits för att snabbt expandera kropps- och hälsoövervakningssystem under täckmantel av folkhälsa. Det finns dock en reell risk att skadorna som orsakas av utökade övervakningsåtgärder kommer att bestå långt efter att pandemin är över. Kommer arbetsgivare till exempel att ta bort kamerorna som gör temperaturkontroller på kontor efter pandemin?

Biometriska massövervakningssystem kan förvärra strukturella ojämlikheter, påskynda olaglig profilering, ha en kylande effekt på deras yttrande- och mötesfrihet och sätta gränser för allas möjlighet att delta i offentliga och sociala aktiviteter.

Fanny Hidvégi, Europe Policy Manager på EDRi-medlemmen Access Now (AN) förklarar:

Mänskliga rättigheter gäller i nödsituationer och hälsokriser. Vi behöver inte välja mellan integritet och hälsa: skyddet av digitala rättigheter främjar också folkhälsan. Upphävandet av dataskyddsrättigheterna i Ungern visar varför EU måste öka för att skydda de grundläggande rättigheterna.

Biometrisk övervakning – en arkitektur av förtryck

Utmålad som ett ”förtryckets arkitektur” gör oriktad insamling eller bearbetning av känsliga biometriska data det möjligt för regeringar och företag att bygga upp otroligt detaljerade permanenta register över vem du möter, vart du går och vad du gör. Dessutom tillåter det dessa aktörer att använda alla dessa register mot dig – oavsett om det är för brottsbekämpande, offentlig myndighet eller till och med kommersiellt bruk. Genom att länka dem till ansikten och kroppar blir dessa permanenta register bokstavligen inristade i din hud. Staternas ökade kapacitet att spåra och identifiera individer genom ansiktsigenkänning och annan biometrisk bearbetning är sannolikt att oproportionerligt påverka befolkningar som redan är mycket poliserade, övervakade och utsatta för övergrepp, inklusive färgade personer, romer och muslimska grupper, sociala aktivister, HBTQ+-personer och personer med irreguljär migrationsstatus. Det kan inte finnas plats för detta i ett demokratiskt, rättighetsbaserat, rättsstatsrespekterande samhälle.

Ioannis Kouvakas, juridisk tjänsteman på EDRi-medlemmen Privacy International (PI) varnar för att:

Införandet av ansiktsigenkänning i städer är en radikal och dystopisk idé som avsevärt hotar våra friheter och ställer grundläggande frågor om vilken typ av samhällen vi vill leva i. Som en mycket påträngande övervakningsteknik kan den ge myndigheterna nya möjligheter att undergräva demokratin under täckmanteln av att försvara det. Vi måste permanent förbjuda lanseringen nu innan det är för sent.

EDRi kräver därför ett omedelbart och obestämt förbud mot biometrisk massövervakning i hela Europeiska unionen.

Biometrisk massövervakning är olaglig

Detta förbud grundar sig i de rättigheter och skydd som är inskrivna i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, den allmänna dataskyddsförordningen (GDPR) och lagens upprätthållande direktiv (LED)
som för närvarande är i fokus för deras tvåårsjubileumsgranskningar . Tillsammans garanterar dessa instrument att EU:s folk kan leva utan rädsla för godtycklig behandling eller maktmissbruk. med respekt för deras autonomi och självutveckling; och inom säkerhet och säkerhet genom att sätta starka standarder för dataskydd och integritet. Biometrisk massövervakning utgör en kränkning av kärnan i dessa instrument och ett brott mot själva kärnan i EU:s grundläggande rättigheter.

När väl system finns på plats som normaliserar och legitimerar 24/7-bevakning av alla, hela tiden, är det en hal backe mot auktoritärism. EU måste därför, genom lagstiftande och icke-lagstiftande medel, säkerställa att biometrisk massövervakning är helt och hållet förbjuden i lag och i praktiken.

Lotte Houwing, policyrådgivare på EDRi-medlemmen Bits of Freedom (BoF) varnar för att:

Vi formar morgondagens värld med de åtgärder vi vidtar idag. Det är av yttersta vikt att vi har detta i åtanke och inte låter covid-19-krisen skrämma oss in i ett (mass)övervakningstillstånd. Övervakning är ingen medicin.

EU reglerar allt från mediciner till barnleksaker. Det är otänkbart att ett läkemedel som inte har visat sig vara effektivt, eller en leksak som utgör betydande risker för barns välbefinnande, skulle släppas ut på marknaden. Men när det kommer till biometrisk datainsamling och bearbetning, i synnerhet på ett oriktat sätt i offentliga utrymmen (dvs. massövervakning), har EU varit en fristad för olagliga biometriska experiment och övervakning. Detta har hänt trots att en studie från 2020 visade att över 80 % av européerna är emot att dela sina ansiktsdata med myndigheter.

EDRi uppmanar EU-kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna att hålla fast vid sina värderingar och skydda våra samhällen genom att förbjuda biometrisk massövervakning. Om man inte gör det ökar riskerna för en okontrollerad och okontrollerbar nedgång till en digital dystopi .

Underteckna denna ECI för att be om ett FÖRBUD mot biometrisk massövervakning!

Läs mer om projektet här.

·

DFRI stöder den europeiska kampanjen Right to Repair för Rätten att Reparera

Vi anser att alla ska ha rätt att reparera sina ägodelar. Det skulle inte bara vara mest meningsfullt för miljön, det skulle också skapa jobb och besvara konsumenternas önskemål om produkter som håller längre.

Det är därför DFRI precis gick med i den europeiska kampanjen Right to Repair (Rätten att Reparera)! En koalition av över 90 organisationer från 19 europeiska länder som kämpar för längre hållbara och mer reparerbara produkter och för att göra reparation till norm.

Mer specifikt vill kampanjen och vi se:

  • Produkter designade för att hålla och för att kunna repareras närhelst det behövs
  • Universell tillgång till prisvärda reservdelar och reparationsmanualer
  • Långsiktiga mjukvaruuppdateringar Information om produktens reparerbarhet för såväl medborgare som reparatörer vid inköpsstället

Läs mer om kampanjens krav här.

För att följa kampanjen, anmäl dig till dess nyhetsbrev.

Right to Repair logotyp

Varför startades kampanjen?

De senaste åren har miljöorganisationer, reparationsföretag och medborgaraktivister från hela världen fått nog av ett system som gör reparation av elektronik extra svår och bidrar till att miljoner ton e-avfall skickas till deponier varje år.

Reparationscaféer på gräsrotsnivå och omstartspartier tillhandahåller reparationer för produkter där det inte längre finns någon hållbar kommersiell modell och oberoende reparatörer gör sitt bästa med ibland väldigt liten tillgång till reservdelar och reparationsinformation.

Men dessa ansträngningar har sina gränser när systemet i sig verkar fientligt att stödja reparation och återanvändning.

Det är därför som flera europeiska organisationer som representerar gemenskaper som reparationsgrupper, aktörer inom reparationsekonomin, gör-det-själv-reparatörer och alla medborgare som vill förespråka sin rätt till reparation lanserades i början av september. Det är en kampanj för att upprätthålla trycket på europeiska beslutsfattare att anta ambitiösa lagstiftningsåtgärder som stöder och uppmuntrande reparation.

På EU-nivå finns det faktiskt en verklig möjlighet till förändring. År 2019 antogs nya regler som en del av ekodesign som kräver att tillverkare av produkter som tvättmaskiner och TV-apparater ska säkerställa tillgång till reparationsmanualer, vissa reservdelar och utforma dem på ett sätt som förenklar demontering för reparation.

Nu ber vi snarast om:

  1. Ekodesign för alla produkter inklusive smartphones
  2. Nationella register för oberoende reparatörer
  3. Ett reparationsindex för att informera konsumenterna

För att göra det behöver den internationella kampanjens och DFRI ditt stöd! Anmäl dig här (länk till formuläret för kampanjnätverkets nyhetsbrev) om du vill hålla dig uppdaterad med vad som händer med kampanjen och hur du kan engagera dig. Kontakta kampanjen via denna länk här eller via e-post om du vill bli en medlem i kampanjen med din organisation.

Originalpostning på engelska: https://repair.eu/news/the-right-to-repair-european-campaign-is-live/