Inledning

Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter (:DFRI), en förening som värnar digitala fri- och rättigheter, lämnar härmed sina synpunkter på SOU 2024:59. Utredningens förslag innehåller omfattande förändringar av lagstiftningen om signalspaning som, om de genomförs, kan innebära långtgående konsekvenser för enskildas rätt till integritet, rättssäkerhet och förtroendet för myndigheterna. DFRI noterar allvarliga brister i hur förslagen hanterar proportionalitetsprincipen, hur rättssäkerhetsgarantier ställs upp, och hur grundläggande rättigheter som skyddas enligt regeringsformen och Europakonventionen värnas.

Rätten till integritet – en fundamental mänsklig rättighet

Rätten till integritet är en grundläggande mänsklig rättighet som skyddas av såväl regeringsformen (2 kap. 6 §) som artikel 8 i Europakonventionen. Utredningen föreslår en utvidgning av Försvarets radioanstalts (FRA) befogenheter, bland annat genom att möjliggöra inhämtning av lagrad information och inhemsk kommunikation under vissa förutsättningar (sid. 12, 53 och 174).

Förslaget innebär en betydande inskränkning av den personliga integriteten genom att omfattande mängder känsliga uppgifter kan inhämtas utan tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Denna inskränkning riskerar att undergräva förtroendet mellan allmänheten och staten samt skapa en känsla av ständig övervakning. Utredningen har inte presenterat en tillräckligt grundlig analys av hur dessa inskränkningar kan balanseras mot de säkerhetsmässiga fördelar som signalspaning påstås ge (sid. 13 och 206).

Proportionalitet och rättssäkerhet

En av de mest problematiska aspekterna av förslaget är bristen på en tydlig proportionalitetsanalys. För att intrång i enskildas fri- och rättigheter ska vara godtagbara krävs att dessa är nödvändiga och proportionerliga i förhållande till de syften som eftersträvas (sid. 110 och 117). Utredningen har inte tillräckligt belyst vilka specifika hot som förslagen syftar till att bemöta, hur effektiva de föreslagna åtgärderna förväntas vara, eller vilka alternativa åtgärder som kan tillämpas med mindre integritetsintrång.

Att FRA föreslås kunna ge sig självt tillstånd att bedriva signalspaning och hantera signalbärare utan oberoende granskning är särskilt oroväckande (sid. 13 och 110). Detta strider mot grundläggande rättsstatliga principer och riskerar att leda till godtycke och missbruk av signalspaningsbefogenheterna. För att säkerställa rättssäkerheten krävs en oberoende förhandsprövning av alla beslut om signalspaning.

Förslaget och rätten till insyn

Förslaget föreslår att Försvarets radioanstalt undantas från skyldigheten att informera enskilda om personuppgiftsbehandling. Detta kan bryta mot rätten till insyn och transparens enligt dataskyddsförordningen och påverka enskildas möjlighet att hävda och försvara sina rättigheter (sid. 13 och 206). Att undanta FRA från denna skyldighet riskerar att ytterligare underminera allmänhetens förtroende för myndigheterna och rättssystemet.

Efterhandskontroll och tillsyn

Utredningens förslag innebär att tillsynsmyndigheter som Integritetsskyddsmyndigheten inte ska kunna utföra sin tillsyn under krig eller krigsfara (sid. 124). Detta innebär att viktiga kontrollfunktioner sätts ur spel just när behovet av rättssäkerhetsgarantier är som störst. Efterhandskontrollen beskrivs som ett alternativ, men det framgår inte hur denna ska genomföras effektivt eller vilka resurser som krävs för att säkerställa att kontrollen är mer än en formalitet (sid. 117).

Behandling av personuppgifter i övningsverksamhet

Förslaget tillåter behandling av personuppgifter i övningsverksamhet, vilket kan innebära att uppgifter kan komma att användas i icke-operativa syften utan tillräcklig reglering för att skydda de registrerade (sid. 16 och 155). Det är inte acceptabelt, och heller inte nödvändigt om övningar kan utföras med anonymiserade uppgifter eller syntetisk data. Att använda riktiga personuppgifter i övningssyfte skapar onödiga integritetsrisker som inte kan motiveras i relation till behovet.

Likhetsprincipen

En central princip i ett demokratiskt samhälle är att det ska fungera så likt som möjligt även under kris och krigsfara. Detta gäller även skyddet för enskildas fri- och rättigheter och rätten till integritet och skydd för familjeliv. Utredningens förslag avviker från denna princip genom att införa långtgående undantag från tillsyn och insyn i signalspaningsverksamheten under krig och krigsfara (sid. 12 och 174). Detta riskerar att leda till en urholkning av rättsstatens principer och undergräva de demokratiska värden som förslaget påstås skydda.

Avsaknad av jämförande analys

Det saknas också en jämförande analys med andra EU-länder. Utan harmoniserad lagstiftning och synsätt riskerar Sverige att bli en udda fågel i integritetshänseende, vilket försvårar det fria utbytet av information och därmed hindrar innovation och samarbeten över gränser. En sådan avvikelse skulle kunna få negativa konsekvenser för Sveriges internationella samarbeten och trovärdighet.

Behovet av en grundlig integritetsanalys

Förslaget att tillåta inhämtning av lagrad information, inklusive data som lagras i utländska molntjänster, innebär en utvidgning av FRA:s befogenheter som inte motiveras av en tillräckligt grundlig integritetsanalys (sid. 53 och 155). Utan tydliga begränsningar av vilken information som får inhämtas och hur den får användas riskerar dessa åtgärder att leda till oproportionerliga intrång i enskildas privatliv.

Behovet av omfattande ytterligare utredning

Förslaget att tillåta inhämtning av lagrad information, inklusive data som lagras i utländska molntjänster, innebär en utvidgning av FRA:s befogenheter som inte motiveras av en tillräckligt grundlig integritetsanalys (sid. 53 och 155). Utan tydliga begränsningar av vilken information som får inhämtas och hur den får användas riskerar dessa åtgärder att leda till oproportionerliga intrång i enskildas privatliv. En omfattande utredning av förslagets konsekvenser måste därför genomföras innan några beslut fattas.
Detta innefattar dessa särskilt viktiga punkter:

1. En mer ingående analys av vilka säkerhetsbehov som verkligen motiverar förslaget och vilka alternativa åtgärder som kan vidtas med mindre integritetsintrång.
2. En utredning av hur tillsyn och rätten till insyn kan säkerställas även i krissituationer.
3. En detaljerad analys av hur liknande frågor hanteras i andra EU-länder och vilka lärdomar som kan dras.
4. En utvärdering av hur syntetiska data eller anonymisering kan användas i övningsverksamhet.
5. En översyn av vilka rättsmedel som ska finnas tillgängliga för enskilda vars rättigheter kränks genom signalspaning.

Om remissinstansernas sammansättning.

Slutligen anser DFRI att det är anmärkningsvärt att remissinstanserna främst utgörs av aktörer med koppling till försvars- och underrättelseverksamhet, vilket bär en risk att skapa en allt för ensidig bedömning. Centrala aktörer som saknas är fler aktörer med uppdrag att bevaka mänskliga rättigheter, aktörer som företräder yrken som verkar inom och är beroende av rättssäkerhet och demokratiska instrument som Journalistförbundet, forskare inom mänskliga rättigheter, dataskydd och informationssäkerhet. Vidare hade representanter från teknikföretag och internationella dataskyddsmyndigheter kunnat bidra med viktiga perspektiv kring såväl tekniska och praktiska risker med förslaget. Vi efterfrågar en förklaring till denna snäva urvalsfördelning och efterlyser en kompletterande remissomgång för en mer balanserad utvärdering.

Sammanfattning

DFRI anser att utredningens förslag i dess nuvarande form inte tillräckligt beaktar de risker som signalspaning medför för enskildas fri- och rättigheter. Förslaget i dess nuvarande form bör därför inte läggas till grund för lagstiftning. Vi uppmanar regeringen att stoppa den fortsatta beredningen av förslaget tills en omfattande och grundlig utredning av dess konsekvenser och alternativ har genomförts.