[:sv]Den senaste tiden har det på fler och fler webbplatser dykt upp krönikor som handlar om annonsblockering, inte minst sedan användare av Apples mobiltelefoner nu fått möjlighet att blockera reklam.
Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet överväger att blockera alla som blockar annonser. Washington Post har enligt uppgift redan genomfört adblock-blockering. IDG har skrivit en längre artikel om ämnet. Martin Appel krönikör i samma tidningskoncern tar i hårdare. ”Stoppa gratisätarna!” heter det. Därefter följer en utläggning om hur de som blockar annonser är som grannar i en bostadsrättsförening som inte hjälper till. Vad samtliga dock ”glömmer” att berätta är att de internetanvändare som vänligen tittar på reklamen inte bara profileras på ett olagligt sätt. De utsätts också för andra otäckheter.
Inte nog med att användaren profileras med information så som ålder, kön, intressen, etc. Denna information säljs också vidare. Tekniken som gör detta möjligt blev 2011 olaglig att genomföra utan besökarens samtycke. PTS är nu i slutfasen av sitt tillsynsarbete i ärendet. Givetvis har signalspanings-gänget redan upptäckt det fantastiska i spårningen och börjat använda det för sina egna syften. Det senare går delvis att avhjälpa med teknik, men teknik medför kostnader. Detta är få tidningar eller reklambolag intresserade av.
Den som surfar utan annonsblockering löper också en betydligt större risk att utsättas för skadlig kod (virus, trojaner etc). Problemet är så utbrett att det fått ett eget namn, ”malvertising”, en kombination av de engelska orden ”malware” och ”advertising”. Detta har givetvis redan hänt ett flertal gånger på svenska sajter.
Reglerna för annonsnätverken är hårda. Visst, som innehållsproducent kan du välja bort det mest störande, men inte utan att få betydligt mindre betalt. Allt bygger på att reklamen ska få exekvera kod på slutanvändarens dator via javascript eller flash, komponenter som ofta möjliggör den största integritetsöverträdelsen och som naturligtvis också är den största vektorn för skadlig kod mot webbläsare.
Men hallå, vem är det som gratisäter egentligen?
Så villkoren för att få läsa (eller vara med och städa på gården) är alltså att användare ska acceptera att:
– Så mycket personlig information som möjligt samlas in
– Som sedan säljs vidare till ett okänt antal parter
– Som används av underrättelsetjänster för att profilera dig
– Som ökar sannolikheten för att skadlig kod levereras till din webbläsare
– Utan att be om lov
Använder man en mobiltelefon så påverkas naturligtvis batteritid och telefonens rapphet, samt telefonräkningen. Användarna ska nu betala för nöjet att titta på annonser. Ändå är användarna som delar länkar och bidrar med trafik till sajterna. Givetvis slipper användaren inte några av nackdelarna genom att bli prenumerant. Nej, integritetsproblemen för användaren snarare ökar genom ständig inloggning. Det är inte konstigt att det är svårt att sälja detta.
Många skulle nog hävda att reklamföretag och webbplatser får skylla sig själva. Att de gått över gränsen. Det hade givetvis inte behövt bli så här. Ett arbete för att hantera integritetsproblemen med annonserna påbörjades 2011, men reklamindustrin var föga intresserad.
Trots oviljan från reklamindustrin och därmed också innehållsleverantörerna (DN, SvD m.fl.) att anpassa sig till en ny verklighet så gör Mozilla (Firefox) en insats för att laga det som är trasigt. I ett initiativ kallat ”blockparty” menar Mozilla att vi inte ska blockera annonser specifikt, utan att vi istället ska blockera oacceptabelt beteende. Detta skulle kunna vara sådant som t.ex.
• Bildinnehåll från tredjepart över en viss storlek
• Spårning från tredjepart
• Rörliga bilder
• Ljud
• Programkod från tredjepart
Listan kan göras lång. Ett tydligt tecken på att innehållsleverantörer och reklamköpare har en del att jobba på.
Pagefair, ett företag som under lång tid undersökt annonsblockering (och också tillhandahåller en annonsblockerar-blockerare), mäter att 25% av alla i Sverige använder annonsblockerare. Vi ligger med andra ord långt efter världsmästarna Polen på 35%. Pagefair har också undersökt vad som skulle få människor som inte installerat en annonsblockerare att göra detta. Över 50% ansåg att spårning på nätet skulle vara avgörande.
Interactive Advertising Bureau (IAB) avger en läpparnas bekännelse i en artikel där de lanserar initativet LEAN, ett försök att återfå förtroendet från alla som tröttnat på reklamindustrins övertramp. Samtliga punkter är lovvärda, men den uppmärksamme läsaren ser genast att det saknas något om spårning. Så vi har alltså en reklamindustri som lovar bot och bättring samtidigt som innehållsleverantörerna hotar med blockering mot de som ledsnat.
Det som talar emot att denna blockering verkligen kommer att ske är givetvis att det blir larvigt att blockera de som faktiskt använder internet i stor omfattning, dvs de med annonsblockerare, det är nämligen samma kundgrupp som delar artiklar. Blockera på, men acceptera då också att ”virala länkar” helt upphör.
Blockering har dock fler konsekvenser. Sannolikheten att ett ”enginering war” uppstår, där medel och motmedel mellan annonsblockerare och innehållsleverantörer ständigt utvecklas är stor, och inte något som innehållsleverantörerna har en rimlig chans att vinna.
Tyvärr är det också så att även om det skulle gå att låsa ute alla med annonsblockerare, tex med hjälp av sk betalväggar, så sker något annat. Nyheter är nämligen en ”commodity” och de som inte längre kan nå etablerad media söker istället nyheter på annat håll. Den som blir först med att erbjuda spårsningsfria nyhter får alltså monopol på nyhetsfördelningen till 25% av internetanvändarna i Sverige och därmed möjligheten att påverka. Vi kan anta att de flesta inte kommer att vilja ge någon ensamt spelrum på den marknaden.[:]