· · 14

[:sv]Regeringen kör över kritik mot inhämtningslagen[:]

[:sv]

DFRI har tillsammans med FORES, SICS och Dataskydd.net skickat in en ett skarpt formulerat brev till riksdagen där vi protesterar mot Justitiedepartementets förslag om ändringar i lagen om inhämtning av elektroniska abonnentuppgifter. Trots den starka kritik som riktades mot utredningen av lagen i remissförfarandet för utredningen SOU 2015:31 har Justitiedepartementet valt att ha kvar lagen under ytterligare en period med hänvisning till EU-domstolens pågående prövning av datalagring i fallet PTS mot Tele2.

Förändringen rör en förlängning av lagens 3 §, som ger omfattande möjligheter för flera myndigheter att utan föregående oberoende granskning (i till exempel domstol) begära ut information om vem som har ringt vem, hur länge och varifrån kontakten upprättats.

Justitiedepartementets förslag behandlades i en onumrerad promemoria som inte publicerades på internet. Promemorian gjordes bara tillgänglig för ett mycket litet antal kritiska remissinstanser och propositionen är i stort sett identisk med promemorian. Departementet gör inga anspråk på att ha läst eller förstått kritiken som riktades mot inhämtningslagen i remissrundan förra året.

DFRI, Fores, SICS och Dataskydd.net har gjort gemensam sak för att försvara integriteten i remissförfarandet. För att det ska vara värdefullt för organisationer att skriva remissyttranden och bidra till den politiska processen så måste departementen kunna ta till sig av de inkomna synpunkterna. Att låtsas som att kritiken inte funnits och istället hänvisa till EU-domstolen skapar ett intryck av att departementen – istället för att vara öppna för information – bara under tvång från domstol kommer att låta bli att genomföra opopulära åtgärder på gränsen till vad som är människorättsligt tillåtet.

Läs mer:

Skrivelse till Riksdagen om inhämtningslagen

Inhämtningslagen (2012:278)

Fortsatt giltighet av tidsbegränsad bestämmelse i inhämtningslagen

Regeringskansliets lista över remissvar till utredningen om datalagring och integritet (2015-09-09)

Promemorian (ej publicerad på regeringens hemsida) (2016-02-25)

Promemorians remisslista (ej publicerad på regeringens hemsida) (2016-02-25)

[:]

· · 16

[:sv]DFRI och Dataskydd.net lämnar in en skrivelse till utredningen om modernisering av regler för husrannsakan och beslag[:]

[:sv]Den 25 maj lämnade DFRI tillsammans med Dataskydd.net in en skrivelse till utredningen om modernisering av regler för husrannsakan och beslag.

Skrivelsen tar upp konsumenträttsliga aspekter av husrannsakansregler i Sverige, och den oundvikliga kopplingen mellan brottsbekämpande myndigheters befogenheter och den informationsmiljö som konsumenter och enskilda befinner sig i.

Vi gör en skillnad mellan teknisk säkerhet och juridisk säkerhet. Att ge polisen möjlighet att manipulera IT-system eller funktioner i IT-system utan ägarens tillåtelse är en tydlig risk för systemets tekniska säkerhet. Vi påvisar att det nästan helt saknas juridisk säkerhet för konsumenter, med innebörden att om någonting går tekniskt fel, så är konsumenter och enskilda ansvariga för det.

Husrannsakansutredningen kommer att behandla sådan olovlig polisiär manipulation inom ramen för sitt uppdrag att undersöka husrannsakan på distans och husrannsakan i en dator.

Utredningen ska emellertid också beakta beslag av information och möjligheter att utsträcka polisens befogenheter att beslagta mer information. Dataskydd.net och DFRI kopplar den svenska statens frikostiga inställning till kartläggning av enskilda genom de polisiära myndigheterna till en torftig rättstradition, där rätten till integritet, privatliv och dataskydd ännu inte manifesterats som en rätt till identitet och självständig identitetsbildning. Vi föreslår att man rör sig närmare den tyska formuleringen av rätten till privatliv, där polisens möjligheter att samla på sig, lagra, kopiera och kartlägga information om enskildas privata sfär är mycket mer begränsad än vad den är i Sverige.

Till sist tar vi också upp problemen med att svenska brottsbekämpande myndigheter influeras av amerikanska myndigheter och företag i osäkerhetsbranschen. Eftersom USA har ett starkt konstitutionellt ramverk där polisen har både operativa, ekonomiska och processuella incitament att hålla sig inom lagens ramar, blir långt gående befogenheter ett mindre problem för både enskilda och näringslivsaktörer. I Sverige saknas operativa, ekonomiska och processuella incitament för polisen att följa lagen. Att det därför inte står på varken åklagarmyndighetens eller polisens prioriteringslista att säkerställa lagenlighet i tvångsåtgärder syns inte minst i Säkerhets- och integritetsnämndens tillsynsrapporter. Vi tror att den svenska lagstiftarens förbiseende av dessa viktiga aspekter till skydd för enskilda har att göra med att enskilda saknar en stark och kontinuerlig representation för sina rättigheter i Sverige.

Läs hela inlagan från Dataskydd.net och DFRI.

[:]

· · 4

[:sv]Arbetsmöte om våra Tor-relän (RPiTor)[:]

[:sv]DFRI har genom RPiTor-projektet placerat ett antal små Tor-relän ute hos intresserade medlemmar. Dessa relän är tänkta att i princip sköta sig själva men de är inte riktigt så stabila som man skulle önska. Detta tänkte vi försöka åtgärda genom att under några timmar arbeta med att förbättra mjukvaran i dessa relän.

Arbetsmötet är söndagen 17 april 11:00-15:00 i centrala Stockholm.

Exempel på frågor vi tänkte arbeta med:

  1. Har någon annan ett liknande/bättre projekt som vi kan kopiera?
  2. Behöver vi byta till en annan OS-distribution?
  3. Kan vi lägga in mer felhantering i koden?
  4. Behöver vi uppdatera versionerna av Tor och andra komponenter?
  • Är du intresserad av att hjälpa till med detta?
  • Har du något förslag till svar på fråga 1?
  • Vill du själv stödja kampen för ett fritt internet genom att låta ett relä bo hos dig?

Kontakta dfri@dfri.se om du är intresserad![:]

· · 26

[:sv]DFRI utkörda från ”Trygghetskamerans dag”[:]

[:sv]Den svenska branschorganisationen Säkerhetsbranschen har idag (2016-04-13) genomfört sitt återkommande evenemang ”Trygghetskamerans dag”. I beskrivningen står bland annat att läsa ”Vad krävs för att människors trygghetsintressen ska överskugga integritetsaspekterna?” — en tydlig prioritering från kommersiella intressen som profiterar på allmänhetens rädsla.

DFRI genomförde en aktion under morgonen, vid evenemanget på Clarion Hotel på Ringvägen i Stockholm. Där filmade DFRI-medlemmar med egna kameror de anländande deltagarna, för deras trygghets skull. Det var dock inte populärt för dessa ”kameravänner” (deras egna uttryck) att blir filmade. Många vände sig bort från kamerorna och var inte alls intresserade av att vara med på bild. På frågan om de inte kände sig tryggare med alla dessa kameror blev svaret ”inte det minsta”.  De kallade även på polis för att mota bort våra kameror.

Personalen på hotellet förklarade varför de motade ut oss och våra kameror: ”Ni måste gå härifrån. Våra deltagare känner sig otrygga när ni filmar.” — ett talande citat när det handlar om att ha andras kameror i sin omedelbara närhet. Med en bransch som så ivrigt vill sälja in kameror som ett sätt att uppnå trygghet, varför är de då så otrygga med att ha kameror på sin egen konferens?

Se även vårt tidigare inlägg om Brottsförebyggande rådets (BRÅ) rapport om övervakningskameror.

I andra kanaler

[:]

· · 17

[:sv]Övervakningskameror ger ingen trygghet[:]

[:sv]Det är oroliga tider. Många skräms av terrordåd och rapporter om gatuvåld. Våra politiker vill möta människors oro genom att visa handlingskraft. Då är det lätt att lockas av de förföriska erbjudanden som säkerhetsbranschen har om att mer övervakning ska lösa alla problem. Detta är dock en illusion som inte håller för närmare granskning.

Kameravännerna säger att kameror förhindrar brott, gör det lättare att klara upp brott och gör att människor blir tryggare. Vi som kämpar för mänskliga rättigheter menar istället att vi alla har rätt till ett privatliv. Vi ska kunna röra oss fritt på stadens gator och torg utan att varje steg registreras. Den oro många nu känner väcker starka känslor och gör det svårt att ta till sig av den forskning som finns på området.

Olika undersökningar har gjorts av övervakningskamerornas effektivitet i London, Oslo, Stockholm och många andra städer. Resultaten är samstämmiga och visar att kameror inte har annat än en marginell effekt. Vi har kunnat se flera exempel på att terrorister inte låter sig avskräckas av övervakningskameror. Det samma gäller våldsverkare. Nästan alla våldsbrott på allmänna platser begås av berusade och upprörda personer. De har ingen tanke på övervakning när känslorna tar över och knytnävarna kommer fram. Att begränsa alkoholserveringen har visat sig betydligt mer effektivt än att massövervaka alla hederliga medborgare som rör sig i staden.

Även om kameror inte förhindrar brott så kan man lätt tro att de i vart fall ökar uppklarandet av brott. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) studerade nyligen (PDF) den kameraövervakningen som på försök skett på Stureplan och på Medborgarplatsen i Stockholm. De kunde konstatera att inga tydliga effekter kunde ses. Kamerorna varken förhindrande brott eller ens hjälpte till att klara upp de brott som begicks.

Dessa knastertorra vetenskapliga fakta visar att övervakningskameror inte ger någon ökad trygghet. Detta vill dock inte kameraförsäljarna i säkerhetsbranschen höra talas om. De vill inte att du ska tänka logiskt och rationellt. De vill att vi alla ska styras av våra känslor. De verkar faktiskt vilja att vi ska vara rädda. När vi alla andra förfasas över hemska våldsdåd i vår värld så ser de istället en möjlighet att få kränga fler kameror och säkerhetslösningar.

”Det publika samtalet om säkerhetskameror är viktigt eftersom jag vet att vi kameravänner kommer att få som vi vill även om det kommer att ta lite tid. När hotbilderna blir tillräckligt starka så kommer kamerasidan att rycka fram.”

/Björn Eriksson, ordförande SäkerhetsBranschen, Trygghetskamerans Dag 2015

När forskningen nu tydligt visar att övervakningskameror inte fungerar så måste vi kämpa emot detta oproportionellt stora ingrepp i den personliga integriteten. Kamerorna ger ingen riktig trygghet. Det hjälper inte att kamerorna går under falskt flagg och kallas ”Trygghetskameror”.

Se även uppföljning i inlägget Aktion under ”Trygghetskamerans dag” om hur DFRI blev utkörda från Säkerhetsbranschens evenemang ”Trygghetskamerans Dag” 2016.[:]