·

Europeiska unionen måste fortsätta finansiera fri programvara

Detta är ett öppet brev som ursprungligen publicerades på franska av föreningen Petites Singularités. För att underteckna det, vänligen publicera det på din webbplats på det språk du föredrar ochlägg sedan till dig själv i denna tabell.

Sedan 2020 har programmet Next Generation Internet (NGI), som ingår i Europeiska kommissionens Horizon-program, finansierat fri programvara i Europa med hjälp av en kaskadfinansieringsmekanism (se till exempel NLnets utlysningar). I år, enligt Horizon Europes arbetsutkast som beskriver finansieringsprogram för 2025, märkte vi att Next Generation Internet inte nämns som en del av kluster 4.

NGI-programmen har visat sin styrka och betydelse för att stödja den europeiska mjukvaruinfrastrukturen, som ett generiskt finansieringsinstrument för att finansiera digitala allmänningar och säkerställa deras långsiktiga hållbarhet. Vi tycker att denna omvandling är obegriplig, särskilt när NGI har visat sig vara effektivt och ekomomiskt för att stödja fri programvara som helhet, från de minsta till de mest etablerade initiativen. Denna mångfald i ekosystemet stöder styrkan i den europeiska tekniska innovationen. Att bibehålla NGI-initiativet för att ge strukturellt stöd till mjukvaruprojekt i hjärtat av världsomspännande innovation är nyckeln till att upprätthålla suveräniteten hos en europeisk infrastruktur. I motsats till vad många tror kommer tekniska innovationer ofta från europeiska snarare än nordamerikanska programmeringsgrupper och initieras oftast av småskaliga organisationer.

Tidigare Cluster 4 tilldelade 27 miljoner euro till:

  • ”Ett Internet med människan i centrum, i linje med värderingar och principer som delas av alla i Europa”
  • ”Ett blomstrande Internet, baserat på gemensamma byggstenar skapade inom NGI, som möjliggör bättre kontroll över vårt digitala liv”
  • ”Ett strukturerat ekosystem av begåvade bidragsgivare som driver på skapandet av nya Internet-allmänningar och utvecklingen av befintliga Internet-allmänningar”

För att möta dessa utmaningar har mer än 500 projekt fått NGI0-finansiering under de första fem åren, med stöd av 18 organisationer som förvaltar dessa europeiska finansieringskonsortier.

NGI bidrar till ett omfattande ekosystem, eftersom större delen av dess budget avsätts för att finansiera tredje part genom öppna utlysningar, för att strukturera gemensamma resurser som täcker hela Internet – från hårdvara till applikationer, operativsystem, digitala identiteter eller övervakning av datatrafik. Denna tredjepartsfinansiering förnyas inte i det nuvarande programmet, vilket gör att många projekt saknar resurser för forskning och innovation i Europa.

Dessutom möjliggör NGI utbyten och samarbeten över hela EU-området, liksom ”utvidgningsländer”1, för närvarande både en framgång och ett pågående framsteg, som Erasmus-programmet före oss. NGI0 bidrar också till att öppna och upprätthålla längre relationer än vad strikt projektfinansiering gör. Det uppmuntrar genomförandet av finansierade projekt genom pilotprojekt och stöder samarbete inom initiativ, liksom identifiering och återanvändning av gemensamma element i olika projekt, driftskompatibilitet i identifieringssystem och därefter, och inrättandet av utvecklingsmodeller som integrerar andra finansieringskällor i olika skalor i Europa.

Medan USA, Kina eller Ryssland använder enorma offentliga och privata resurser för att utveckla programvara och infrastruktur som i stor omfattning samlar in privata konsumentuppgifter, har EU inte råd med denna avståelse. Programvara med fri och öppen källkod, som stöds av NGI sedan 2020, är genom sin utformning motsatsen till potentiella vektorer för utländsk inblandning. Det låter oss behålla våra data lokalt och gynnar en samhällsomfattande ekonomi och know-how, samtidigt som det möjliggör ett internationellt samarbete. Detta är ännu viktigare i det nuvarande geopolitiska sammanhanget: utmaningen med teknisk suveränitet är central och fri programvara gör det möjligt att svara på den samtidigt som man verkar för fred och suveränitet i den digitala världen som helhet.

I det här perspektivet ber vi er att uppmana till att bevara NGI-programmet i finansieringsprogrammet för 2025.

1 Enligt definitionen i Horizon Europa är de utvidgande medlemsstaterna Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Österrike. De associerade länder som omfattas av utvidgningen (under förutsättning att ett associeringsavtal ingåtts) är Albanien, Armenien, Bosnien, Färöarna, Georgien, Kosovo, Moldavien, Montenegro, Marocko, Nordmakedonien, Serbien, Tunisien, Turkiet och Ukraina. Utökade utomeuropeiska regioner är Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Mayotte, Saint-Martin, Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. ︎

·

The European Union must keep funding free software

This is an open letter initially published in French by the Petites Singularités association. To co-sign it, please publish it on your website in your preferred language, then add yourself to this table.

Since 2020, the Next Generation Internet (NGI) program, part of European Commission’s Horizon program, funded free software in Europe using a cascade funding mechanism (see for example NLnet’s calls). This year, according to the Horizon Europe working draft detailing funding programs for 2025, we noticed the Next Generation Internet is not mentioned as part of Cluster 4.

NGI programs have demonstrated their strength and importance in supporting the European software infrastructure, as a generic funding instrument to fund digital commons and ensure their long-term sustainability. We find this transformation incomprehensible, moreover when NGI has proven efficient and ecomomical to support free software as a whole, from the smallest to the most established initiatives. This ecosystem diversity backs the strength of European technological innovation. Maintaining the NGI initiative to provide structural support to software projects at the heart of worldwide innovation is key to enforce the sovereignty of a European infrastructure. Contrary to common perception, technical innovations often originate from European rather than North American programming communities and are mostly initiated by small-scaled organizations.

Previous Cluster 4 allocated 27 millions euros to:

  • “Human centric Internet aligned with values and principles commonly shared in Europe”
  • “A flourishing Internet, based on common building blocks created within NGI, that enables better control of our digital life”
  • “A structured eco-system of talented contributors driving the creation of new Internet commons and the evolution of existing internet commons”

In the name of these challenges, more than 500 projects received NGI0 funding in the first 5 years, backed by 18 organizations managing these European funding consortia.

NGI contributes to a vast ecosystem, as most of its budget is allocated to fund third parties by the means of open calls, to structure commons that cover the whole Internet scope—from hardware to application, operating systems, digital identities, or data traffic supervision. This third-party funding is not renewed in the current program, leaving many projects short on resources for research and innovation in Europe.

Moreover, NGI allows exchanges and collaborations across all the EU zone, as well as “widening countries”1, currently both a success and an ongoing progress, like the Erasmus program before us. NGI0 also contributes to opening and maintaining longer relationships than strict project funding does. It encourages the implementation of funded projects through pilots and supports collaboration within intiatives, as well as the identification and reuse of common elements across projects, interoperability in identification systems and beyond, and the establishment of development models that integrate other sources of financings at different scales in Europe.

While the USA, China, or Russia deploy huge public and private resources to develop software and infrastructure that massively capture private consumer data, the EU can’t afford this renunciation. Free and open source software, as supported by NGI since 2020, is by design the opposite of potential vectors for foreign interference. It lets us keep our data local and favors a community-wide economy and know-how, while allowing an international collaboration. This is all the more essential in the current geopolitical context: the challenge of technological sovereignty is central and free software makes it possible to respond to it while acting for peace and sovereignty in the digital world as a whole.

In this perpective, we urgently ask you to call for the preservation of the NGI program in the 2025 funding program.

1 As defined by Horizon Europe, widening Member States are Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czechia, Estonia, Greece, Hungary, Latvia, Lituania, Malta, Poland, Portugal, Romania, Slovakia, and Slovenia. Widening associated countries (under condition of an association agreement) include Albania, Armenia, Bosnia, Feroe Islands, Georgia, Kosovo, Moldavia, Montenegro, Morocco, North Macedonia, Serbia, Tunisia, Turkeye, and Ukraine. Widening overseas regions are Guadeloupe, French Guyana, Martinique, Reunion Island, Mayotte, Saint-Martin, The Azores, Madeira, the Canary Islands. ↩︎

·

Remiss av slutbetänkandet En reform för datadelning SOU 2023:96 (Fi2024/00259)

Föreningen för digitala fri- och rättigheter tar tillfället att yttra sig över SOU 2023:96.

Vi stödjer att göra lagen permanent, och vill tillägga följande synpunkter:

Med detta remissvar önskar Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter (hädanefter :DFRI), framföra våra synpunkter och ställningstaganden gällande slutbetänkandet om datadelning, en fråga av avgörande betydelse för digital utveckling och medborgarnas rättigheter.

:DFRI är positivt inställd till förslaget om att föreskriva användningen av öppna standarder, vilket framgår i ert slutbetänkande. Vi ser detta som ett viktigt steg mot ökad interoperabilitet och ökad tillgänglighet för alla aktörer på den digitala arenan. Interoperabilitet genom öppna standarder och öppna protokoll är avgörande för att främja digitala friheter och rättigheter för medborgare och invånare. Dessutom bidrar det till att förbättra konsumenträttigheterna genom att säkerställa att digitala tjänster och produkter är mer förenliga och utbytbara.

Samtidigt är vi medvetna om de potentiella riskerna med en stängd process för framtagandet av föreskrifter, särskilt när det gäller val av standarder och format. Det är av yttersta vikt att försäkra sig om att beslut om föreskrifter för användning av tekniska standarder inte fördelas på ett sätt som gynnar vissa marknadsaktörer på bekostnad av andra. Det är viktigt att ha en öppen och transparent process kring detta. Ett exempel på detta skulle vara att felaktivt föreskriva användningen av ett enskilt stängt format, såsom PDF-formatet eller formatet DOCX-formatet, för hela den svenska offentliga sektorn, istället för Open Document Format for Office Applications (ODF) som är ett öppet format på riktigt. Detta skulle inte bara inskränka valmöjligheterna för offentliga institutioner utan också eventuellt gynna en enskild leverantör på bekostnad av andra. :DFRI tycker det är viktigt att processen är transparent och tillgänglig för att säkerställa att enskilda att marknadsaktörer inte utför otillbörlig påverkan på myndighetsutövningen kring möjligheten att föreskriva för interoperabilitet.

För att säkerställa en inkluderande och öppen digital miljö är det också nödvändigt att föreskriva interoperabilitet och användning av öppna standarder för till exempel e-legitimationssystem. Genom att göra så på transparenta och inkluderande sätt kan civilsamhället och den offentliga sektorn delta utan att vara bundna till specifika lösningar som endast tillhandahålls av staten, företag eller branscher. Genom att främja och kräva interoperabilitet och öppenhet inom exempelvis e-legitimationsområdet kan vi säkerställa att medborgare och invånare har valmöjligheter och att det finns konkurrenskraftiga förutsättningar för olika e-legitimationslösningar. Detta kommer inte bara att öka tillgängligheten och användbarheten för e-legitimationstjänster utan också främja friheter och rättigheter, innovation och utveckling inom området.

Dessutom är det värt att betona att införandet av interoperabilitet kan bidra till att öka säkerheten för användarna och nationell digital suveränitet. Genom att tillåta användningen av öppna standarder kan systemen granskas mer noggrant av en bredare gemenskap av experter, vilket minskar risken för sårbarheter och informationens riktighet. Interoperabila system möjliggör också smidig integration med säkerhetsprotokoll och -lösningar, vilket kan bidra till en mer robust och pålitlig infrastruktur för Sverige. En förutsättning för detta är emellertid att interoperabilitetsåtgärderna som införs är väl genomtänkta, att riskanalyser är gedigna, och att marknaden och deltagande aktörer är mogna. Om det finns brister i detta kan det istället uppstå risker och ändamålet för interoperabiliteten bekämpar sig självt.

Vi uppmanar därför till ökad transparens och möjligheter till deltagande från civilsamhället, offentliga myndigheter och marknadsaktörer i processen för att verkligen fastställa vilka öppna tekniska standarder och öppna format för datadelning som ska användas. Genom att säkerställa en öppen och inkluderande process kan vi garantera att besluten som fattas gagnar samhället som helhet och främjar en sund konkurrens på marknaden för datadelning, digitala tjänster och produkter.

För att främja interoperabilitet och datadelning på bred front inom den offentliga sektorn är det av avgörande betydelse att även utreda möjligheten att införa tvingande bestämmelser i svensk lagstiftning som kräver att offentlig sektor, som finansieras med skattemedel, ska upphandla, återanvända eller utveckla öppen källkod istället för proprietär och sluten mjukvara. Genom att göra detta kan vi säkerställa att den offentliga sektorn inte bara prioriterar lösningar som främjar interoperabilitet och datadelning utan också skapar incitament för att främja en öppen och transparent utvecklingsmiljö. Genom att använda öppen källkod kan offentliga institutioner dra nytta av en bredare gemenskap av utvecklare och experter, vilket kan öka innovationen, minska kostnaderna och främja en mer dynamisk och konkurrenskraftig marknad för digitala lösningar. Detta är avgörande för att säkerställa att den offentliga sektorn är rustad för framtidens digitala utmaningar och kan tillhandahålla tjänster som är effektiva, användarvänliga och integrerbara över olika plattformar och system.

·

EU-kampanj resulterar i nya reparationsregler, men vi behöver många fler produkter som omfattas

Efter åratal av intensiva kampanjer från förespråkare för rätten till reparation har EU:s lagstiftare äntligen enats om nya reparationsregler.(1) Right to Repair Europe-koalitionen, som representerar mer än 140 organisationer i 24 europeiska länder, är glada över att den nya lagen kommer att bana väg för bättre tillgång till prisvärda reparationer av utvalda produkter. Vi välkomnar reglerna om överkomliga priser på originaldelar samt förbudet mot mjukvarupraxis som förhindrar oberoende reparationer och användning av kompatibla och återanvända reservdelar. Detta är ett steg i rätt riktning för prisvärda reparationer.

Vi måste dock konstatera att man i och med antagandet av lagen missar en stor möjlighet att skapa en verkligt rättvis reparationsmarknad i Europa och att säkerställa prisvärda reparationslösningar för majoriteten av produkterna på den europeiska marknaden. Vi beklagar att omfattningen av de produkter som omfattas fortfarande är mycket snäv och att många kryphål har införts. Vi efterlyser ett snabbt genomförande av dessa regler, inklusive kommissionens riktlinjer för definitionen av ”rimliga” priser för reservdelar, ett kraftfullt genomförande av förbudet mot reparationsfientliga metoder och införandet av nationella ekonomiska incitament för reparationer i EU:s medlemsstater.

EU-länderna kommer att ha två år på sig att införliva detta direktiv i sin nationella lagstiftning

Vi uppmanar nästa EU-kommission (efter EU-valet i juni 2024) att fortsätta arbetet med rättsakter som fastställer krav på reparerbarhet(2) för ytterligare produktkategorier för att snabbt utöka tillämpningsområdet för dessa nya reparationsregler.

1. Bättre tillgång till reparation för ett urval av produkter

De nya reglerna ska förbättra de europeiska konsumenternas tillgång till reparationer för ett urval av produkter. Tillämpningsområdet är begränsat till varor som köps av konsumenter (varken varor som säljs från företag till företag eller industrivaror omfattas) och till produkter som redan omfattas av krav på reparerbarhet enligt EU-lagstiftningen. För närvarande innebär detta tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, kylskåp, tv-apparater, svetsmaskiner, dammsugare, servrar, telefoner, surfplattor och batterier i lätta transportmedel (t.ex. elcyklar och elskotrar). Tillämpningsområdet kommer automatiskt att utvidgas av Europeiska kommissionen inom 12 månader efter antagandet av nya rättsakter som fastställer krav på reparerbarhet (dvs. inte begränsat till ekodesign).

1.a. Skyldighet för tillverkare att reparera utöver den lagstadgade garantitiden

Vi välkomnar att tillverkarna för första gången kommer att vara skyldiga att erbjuda reparationsalternativ utöver den lagstadgade garantitiden på två år, i upp till 10 år beroende på produkten. Dessa reparationer måste utföras av tillverkarna (eller via deras underleverantörer) kostnadsfritt eller till ett ”rimligt pris”. Konsumenterna kan erbjudas en ersättningsprodukt under reparationsperioden.

1.b. Rättvisare tillgång till reservdelar för oberoende reparatörer

Vi välkomnar att reservdelar och verktyg (i den mån de är tillgängliga enligt andra lagkrav) måste säljas till oberoende reparatörer ”till ett rimligt pris som inte avskräcker från reparation”. Trots våra krav ger reglerna inte någon indikation på vad ett ”rimligt” reservdelspris faktiskt innebär. EU-kommissionen bör utarbeta riktlinjer om den exakta innebörden av lämpliga reservdelspriser för att underlätta genomförandet av detta krav för alla berörda parter. Annars måste vi vänta på att nationella domstolar fastställer definitionen genom rättsfall. Det kommer att vara avgörande för reparationsrörelsen, inklusive konsumentorganisationer och den oberoende reparationssektorn, att utnyttja detta rättsliga verktyg och dra tillverkare som säljer reservdelar till orimligt höga priser inför domstol.

Du kan läsa mer om vårt arbete med reservdelspriser här. Kort sagt: de flesta människor överväger endast en reparation om den totala kostnaden för reparationen är lägre än 30-40% av produktens värde.(3) Med tanke på att kostnaden för en viss reparation vanligtvis består av arbetskostnad och reservdelskostnad (förutsatt att det inte finns någon transportkostnad för reparatören), för att reparationen ska hålla sig under den kritiska tröskeln, är det rimligt att uppskatta att priset på reservdelar bör ligga under 15-20% av produktpriset.(4)

Tyvärr ger den nuvarande lagen inte heller bredare tillgång till mer reparationsinformation och fler reservdelar.

Vi gläder oss också åt förbudet mot ”avtalsklausuler, hårdvaru- eller mjukvarutekniker som försvårar reparation” för de produkter som omfattas. Vår kampanj arbetade ihärdigt för att göra beslutsfattarna uppmärksamma på dessa orättvisa metoder.

Det återstår dock att se i vilken utsträckning kryphål kommer att kvarstå, eftersom texten lägger till följande vaga undantag från förbudet: ”såvida det inte motiveras av legitima och objektiva faktorer, däribland skyddet av immateriella rättigheter enligt unionens rättsakter och nationella rättsakter”. Detta undantag är mycket otydligt och lämnar dörren öppen för tillverkare att fortsätta tillämpa orättvisa metoder mot reparationer, bara genom att hävda att de är ”legitima”.

2. Ökad attraktivitet för reparation inom ramen för den lagstadgade garantin

För att göra det mer attraktivt att reparera (jämfört med att byta ut) inom ramen för den lagstadgade garantin välkomnar vi att garantin förlängs med 12 månader om konsumenten väljer att reparera. Detta kommer att resultera i en total täckning av den lagstadgade garantin på 3 år i de flesta EU-länder, medan det inte blir någon förlängning om konsumenterna väljer att byta ut produkten. Säljarna måste informera konsumenterna om valet mellan reparation och utbyte och om den förlängda garantin vid reparation. Renoverade varor kan tillhandahållas som ersättningsvaror på uttrycklig begäran av konsumenten.

3. Ett steg närmare nationella ekonomiska incitament för reparation – men vi måste fortfarande se till att det blir verklighet

EU:s lagstiftare kräver också att medlemsstaterna genomför minst en nationell åtgärd för att främja reparationer. De föreslår en icke-bindande lista(5) över finansiella och icke-finansiella alternativ, t.ex. stöd till lokalt ledda reparationsinitiativ eller informationskampanjer. Bland de finansiella åtgärderna föreslår EU:s lagstiftare finansiering av utbildningsprogram för att förvärva specialkunskaper inom reparation eller nationella reparationskuponger/-fonder. De sistnämnda systemen har redan visat sig vara en framgångsrik strategi för att göra reparationer mer överkomliga och skapa lokala arbetstillfällen i Österrike, Tyskland och Frankrike.

EU:s lagstiftare påminner också(6) de nationella myndigheterna om att EU:s ramverk redan tillåter medlemsstaterna att tillämpa en reducerad mervärdesskatt (moms) på reparationstjänster för hushållsapparater, skor och lädervaror, kläder och hushållslinne. Trots detta har hittills endast 7 medlemsländer experimenterat med reducerad moms för reparationstjänster.

Det behöver inte sägas att det under de två år som direktivet ska införlivas i nationell lagstiftning kommer att vara avgörande för rörelsen för rätten till reparation att hålla uppe tempot genom nationella kampanjer och kunskapsutbyte om framgångsrika nationella initiativ. Baserat på de uppgifter vi hittills samlat in är det viktigt att ekonomiska incitament för reparationer införs i alla länder.

4. Onlineplattform för matchmaking och europeisk reparationsblankett

EU-kommissionen kommer att införa en europeisk onlineplattform med en förteckning över reparations- och återköpslösningar i medlemsstaterna och harmoniserade kostnadsberäkningar, i syfte att öka synligheten för reparationsalternativ och insynen i deras kostnader.

På konsumenternas begäran kan reparatörer välja att lämna in en harmoniserad reparationsoffert/uppskattning kallad ”European Repair Information Form”, inklusive bindande information såsom den typ av reparation som föreslås och dess pris eller, om den exakta kostnaden inte kan beräknas, den tillämpliga beräkningsmetoden och det högsta reparationspriset.

Även om det i allmänhet är en bra idé att öka synligheten för reparationstjänster och göra det lättare för konsumenterna att hitta lämpliga tjänsteleverantörer, kommer detta endast att vara effektivt så länge det finns en adekvat reparationsinfrastruktur som också är synlig på plattformen. En bred täckning av leverantörer av reparationstjänster i hela Europa kommer endast att kunna uppnås genom att förbättra villkoren för oberoende reparatörer, dvs. genom att genomföra de ovannämnda aspekterna av direktivet som rör rimliga reservdelspriser och förbudet mot blockering av programvara och genom att skapa en rättvis reparationsmarknad.

5. Missade möjligheter

Med tanke på den begränsade omfattningen och ambitionen anser vi att man missade möjligheten att göra detta initiativ till något som faktiskt skulle förtjäna titeln ”direktiv om rätt till reparation”. Som det ser ut nu kan denna förordning snarare beskrivas som en ”bilaga till de befintliga ekodesignförordningarna”. I huvudsak kommer dess huvudsakliga effekt att vara att något öka chanserna för att det lilla antal produkter som enligt lag ändå måste kunna repareras faktiskt kommer att repareras.

Med tanke på att den inte gäller, och inte heller inom överskådlig framtid kommer att gälla, för den stora majoriteten av de kortlivade produkter som översvämmar EU-marknaden(7) , vore det verkligen mycket optimistiskt att förvänta sig att dessa åtgärder kommer att göra ett avtryck i resursanvändningen och produktionen av e-avfall.

Listan över missade möjligheter är lång. För att garantin faktiskt skulle förlänga produkternas livslängd hade vi till exempel föreslagit en obligatorisk prioritering av reparation framför utbyte inom ramen för garantin, tillsammans med en förstärkning av den oberoende reparationssektorn genom att låta dem utföra reparationer inom ramen för garantin. Att prioritera reparation framför utbyte inom den lagstadgade garantin ingick visserligen i kommissionens ursprungliga förslag, men det gick inte igenom förhandlingarna, och vårt förslag om att reparationer inom garantin ska utföras av oberoende reparatörer gick inte heller igenom.

Det finns också många ambitiösa bestämmelser som parlamentet hade enats om efter omfattande interna förhandlingar, bara för att de skulle kastas ut till förmån för rådets drastiskt mindre ambitiösa ståndpunkt under trepartsmötena:

– Rätten för konsumenten att göra ett garantianspråk direkt till producenten;

– Rätten för konsumenten att välja att tillverkaren ska reparera en vara som inte överensstämmer med kraven, varvid alla villkor i en kommersiell garanti som avskräcker konsumenten från att utnyttja denna rätt är ogiltiga;

– Konsumenten har rätt att få en produkt reparerad om detta inte är faktiskt eller rättsligt omöjligt (tillverkaren får inte vägra att tillmötesgå konsumentens begäran enbart på grund av ekonomiska överväganden, t.ex. kostnader);

– Rätt för oberoende reparatörer, återtillverkare, renoverare och slutanvändare att ha tillgång till alla reservdelar och all reparationsrelaterad information och alla reparationsverktyg, inklusive diagnosverktyg, under en period som minst motsvarar produktens förväntade livslängd;

– Skyldighet för tillverkare att offentliggöra all information som rör reparation (t.ex. reparationspriser och priser på reservdelar) på sina webbplatser;

– Lagstiftarens möjlighet att lägga till produkter på listan även om de inte omfattas av ekodesign eller andra krav.

Vi tycker att det är mycket beklagligt att våra demokratiskt valda representanters röst i slutändan inte vann. Vår koalition kommer att fortsätta att driva på för ambitiösa krav på reparerbarhet för så många ytterligare produktkategorier som möjligt, samt arbeta med medlemmar som fokuserar på genomförandet av direktivet i varje medlemsland, för att säkerställa att denna och andra delar av lagstiftningen faktiskt gör skillnad för europeiska konsumenter och för att förebygga e-avfall.

Kontaktpersoner

English

Cristina Ganapini

Coordinator for Right to Repair Europe E-mail: info@repair.eu

Svenska

Mattias Axell

Samordnare för Right to Repair i :DFRI E-post: mattias@dfri.se

Anmärkningar

(1) Direktivets juridiska text.

(2) EU:s lagstiftare enades också om en ny EU-förordning om ekodesign för hållbara produkter (ESPR). Denna ramförordning kommer att göra det möjligt för EU-kommissionen att fastställa minimikrav för reparerbarhet för ytterligare produktkategorier. Vår koalition lyckades få med energirelaterade produkter, IKT-produkter och annan elektronik bland de kommande prioriteringarna.

(3) Deloitte angav 30% för franska konsumenter och 30-40% för svenska konsumenter (presentation från Expert workshop towards increased repair of household EEE (Bryssel, 2017), s. 48-49). Detta kan vara en hög uppskattning: enligt Sahra Svensson-Hoglund ea., Barriers, enablers and market governance: A review of the policy landscape for repair of consumer electronics in the EU and the U.S. (2021), ”generellt sett har betalningsviljan för reparationer av småelektronik uppskattats till 20 % av återanskaffningskostnaden” (s. 6, med hänvisning till McCollough (2007)). Se även Europeiska kommissionens beteendestudie om konsumenternas engagemang i den cirkulära ekonomin (oktober 2018).

(4) Denna tröskel föreslås i Florent Curel e.a., Guide pratique: Rendre la réparation accessible (Club de la durabilité, 2023), s. 4.

(5) Medlemsstaternas åtgärder för att främja reparation kan omfatta informationskampanjer, stöd till lokalt ledda reparationsinitiativ, reparationskuponger, reparationsfonder, stöd till eller inrättande av lokala eller regionala reparationsplattformar, anordnande eller finansiering av utbildningsprogram för att förvärva särskilda färdigheter i reparation och skatteåtgärder. Dessa åtgärder kan vidtas på nationell, regional eller lokal nivå.

(6) Den franske ministern Christophe Béchu förespråkar redan en sänkning av momssatserna och hävdar att åtgärden skulle kunna ge flera miljarder euro tillbaka till statskassan.

(7) För att bara nämna några kategorier av elektriska och elektroniska produkter som inte omfattas: apparater som värmeelement, varmvattenberedare, luftkonditioneringsapparater och fläktar; hushållssystem som belysning, solenergisystem, hemautomation, routrar och säkerhetssystem; små hushålls- och köksapparater som strykjärn, kaffebryggare, vattenkokare, brödrostar, fritöser, grillar, juicepressar, mixrar och blandare; underhållningsprodukter såsom digitalboxar, spelkonsoler, läsplattor, leksaker och drönare; musikprodukter såsom digitala mediaspelare, hörlurar, öronsnäckor, högtalare och förstärkare; produkter för personlig hygien såsom hårtorkar, elektriska tandborstar, rakapparater, trimmers och epilatorer; verktygs- och gör-det-själv-produkter såsom borrmaskiner, sågar och slipmaskiner; trädgårdsredskap såsom gräsklippare, häcksaxar, motorsågar och dokumentförstörare. Och listan kan tyvärr göras lång.

·

Styrelsemöte 3 april

DFRI håller ett öppet styrelsemöte onsdag 2024-04-03 kl 18:00 på internet. Vi beräknas hålla på i ungefär en timme. Alla medlemmar och andra intresserade är välkomna.

Dagordning finns här (kan ändras ända fram till att mötet börjar).

Anmäl dig per mejl till dfri@dfri.se om du vill delta. Då får du också information om länk till anslutning för deltagande.